Derby

Första gången jag var på ett derby så slutade matchen efter 30 minuter. Nu var det dags för igen för MFF och HIF att mötas, men i Helsingborg den här gången. Matchen spelades dagen efter de tragiska händelserna i Norge vilket gjorde att jag hoppades att supportrarna (läs: huliganerna) skulle ta det lite lugnare denna gången. Det visade sig tyvärr ganska snart att så inte var fallet. I Helsingborgs centrum väntade HIF-huliganerna på att MFF-supportrar skulle anlända för att sedan ställa till bråk. När polisen valde att transportera alla MFF:are till stadion med buss svarade huliganerna nere i centrum med att ta ut sina aggressioner på polisen istället. Knallskott, flaskor och stenar flög igenom luften innan polisen kunde skingra och lugna ner folkmassan. Tyvärr är det ju vanligt folk och skattebetalarna som får lida mest i dessa sammanhang.

Som tur är så var publiken på matchen väldigt lugna och ordnade och det sattes inte ens fyr på en enda bengalisk eld(!?) Men det häftigaste var ändå när det hölls en tyst minut för att hedra offren i Norge och det blev knäpp tyst på hela arenan. Både HIF:s och MFF:s annars ganska högljuda klackar blev helt tysta under hela minuten. Det kanske finns hopp trots allt...

Matchen slutade 2-2 vilket troligtvis också var en betydande faktor att kvällen ändå blev förhållandevis lugn. Den ende som slogs under matchen var Alexander Gerndt som då fick rött kort och i och med det gjorde sin sista allsvenska match för Helsingborg. Snacka om sorti.