NORGE

Det mest ofattbara har hänt. Och så nära att man kan känna det inte bara psykiskt utan även fysiskt. Hade tänkt försöka skriva något om det fruktansvärda som hänt i Oslo och på Utöya men jag kan fortfarande fem dagar senare inte riktigt finna ord.

På ett sätt har det varit skönt att jobba för då har man kunnat tänka och fokusera på annat, men så fort man slår upp en tidning eller slår på tv:n så påminns man igen.

I fredags när allt skedde var det svårt att begripa omfattningen av katastrofen. Jag hann förstå att det exploderat en bomb i Oslo och att det var någon form av skottlossning utanför stan innan jag åkte över till Köpenhamn för att ta bilderna på Roxettekonserten som ni kan se nedan.

Det var inte förrän på lördagsmorgonen när jag vaknade och slog på tv:n jag kunde börja se hur ofantligt stor katastrofen var och jag ska erkänna att jag inte kunde hålla tårarna borta.

Jag vill passa på att skänka en tanke till alla offren och deras anhöriga men också till Norge som nation. Samtidigt vill jag tacka alla journalistkollegor som rapporterar från katastrofen för de starka och berörande texter och bilder ni levererar och för att ni försöker att göra detta så obegripliga en uns mer begripligt.



Här är några bilder från konserten med Roxette på tivoli i Köpenhamn i fredags.