Säsongspremiär

Idag kände jag begäret, jag kisade upp mot trädtopparna och kunde konstatera att grenarnas fantasifulla svepande rörelser där de dansar med vinden hade mer eller mindre upphört. Idag skulle det ske.
Med viss nervositet plockar jag ner den ca. 500 gram tunga vita skapelse där den hänger i taket ovanför mitt skrivbord. Ska denna lätt sargade men ändock så fullt kapable maskin återigen erövra de blå vidderna med sitt eleganta trotsande av tyngdlagen. Ska den än en gång få känna vinden stryka mot sin väl skulpterade kropp och spänna ut sina muskler i ljuset av solnedgången. Ska den efter denna resa segla ner till denna jord oskadd för att ännu en gång vältra sig i ära och berömmelse.

Nej, det skulle den inte...


Glad i hågen så ska jag äntligen få flyga min Cessna för första gången den här säsongen. Lite ringrostig från vinterdvalan, mer än vad jag trodde skulle det visa sig. Nej jag är inte drogad, jag ser ut så här. (Foto: Lars Nilsson)


Spakhanteringen var det inga problem med, avståndsbedömningen däremot... (Foto: Lars Nilsson)


Ja, där sitter den. Överskred flygtiden, batteriet började tryta, tappade höjd skulle vända för att nödlanda och SMACK! 15 meter upp in en björktopp.

Genom att damma in en traktor i trädet ett par gånger så lyckades vi skaka ner Cessnan. Sedan var det bara att plocka ihop de lösa delarna och bege sig hemåt.

Nu gick det faktiskt ganska bra för mitt lilla flygplan. Nästan inte en skråma, bara att ladda batterierna och sedan upp igen. Värsta skadan var väl på självförtroendet.